Ner på botten och upp igen

Snacka om att få hybris… Efter en vecka på 50% kände jag mig oövervinnerlig. Tänkte att om jag klarar det här, då klarar jag typ vad som helst. Satte igång direkt med att söka jobb – fick en kick av tanken på att kanske få ett kvalificerat halvtidsjobb och lön (!!!) – slarvade med återhämtningen efter jobbet och pressade mig i onödan för att skriva ihop jobbansökningarna. Efter min andra vecka på halvtid kraschade jag totalt och blev sängliggande från i princip fredag kväll till måndag morgon och blev hemma från jobbet hela veckan därpå. Det var riktigt riktigt läskigt. Så dåligt som jag mådde den helgen vet jag faktiskt inte om jag någonsin har mått. Framför allt på söndagen då jag inte klarade av något ljus över huvud taget och fick ont i hela kroppen av att bara sitta upp i sängen i några sekunder…

Jag blev så himla rädd att jag hade gått bakåt i min tillfriskningsprocess. Att det skulle dröja månader innan jag skulle komma tillbaka till den energinivå jag hade varit på innan jag kraschade. Jag är så förbaskat stolt över mig själv att jag ändå vågade gå tillbaka till jobbet igen och testa. Med betoning på att testa och inte på något sätt pressa mig själv. Men jag gav i alla fall mig själv chansen att se om det skulle gå att jobba trots allt. En timme i taget och en dag i taget prövade jag min egen arbetsförmåga och det funkade! Nu har jag jobbat nästan 6 veckor i sträck (julledigheten borträknad) på halvtid! Naturligtvis har jag haft dåliga dagar – ibland många i sträck – men det är ändå en seger att kunna komma ur såna perioder utan att behöva dra ner på arbetstiden. Kanske dra ner på kraven på jobb och fritid men inte kapitulera helt för tröttheten.

Vad har ni för erfarenheter av hur man tar sig ur bakslag/svackor?

Streta på eller lyssna in kroppen?

Har hamnat i en svacka igen. Kämpade mig igenom varje dag förra veckan och jag känner knappt att jag återhämtat mig något alls under den här helgen, trots att jag försökt vila mycket med några få inslag av lugna aktiviteter. Sömnen har också varit riktigt dålig, särskilt de senaste två nätterna men också under veckan. Har varit extremt lättväckt och vaknat 5-6 gånger per natt och i allmänhet känt att sömnen varit ytlig.

Jag börjar ju såklart genast att analysera varför det blivit såhär just nu. Har under de senaste veckorna börjat trappa upp min arbetsträning för att komma upp i halvtid till den 30 oktober. Det innebär att jag de senaste tre veckorna lagt på en timme på morgonen varje dag som jag jobbar. Det betyder alltså att jag både jobbar en timme längre per dag och måste gå upp en timme tidigare än jag är van vid. Det är klart att det tär på krafterna. Samtidigt har jag också fått andra arbetsuppgifter och ett något större ansvar på jobbet, vilket har känts jättekul men kanske rentav för kul eftersom det inneburit att jag haft en tendens att glömma mina mikropauser och kanske jobbar på lite för hårt i största allmänhet. Jag har också börjat småjogga ibland för att jag 1) har läst om hur fantastiskt det är för att motverka stress och 2) för att jag gjorde det i somras och mådde väldigt bra av det då. Jag har dock svårt att veta när jag blir bra trött respektive dåligt trött ibland och det kan vara så att jag pressat mig för mycket med träningen nu när jag också börjat jobba mer. Kanske.

Grejen är den att jag blir så orolig varje gång jag blir trött. Tänker att jag kanske borde dra ner arbetstiden igen. Jag kanske rentav borde sjukskriva mig några dagar från jobbet. Å andra sidan är jag rädd för att det ska bli som det blivit förut då. Att rädslan för att jag ska bli trött bara växer och att jag isolerar mig och undviker allt som kan ta på krafterna, vilket gör att jag blir ännu mer känslig för all form av ansträngning och därmed hamnar i en ond spiral. Det är inte lätt att veta vad man ska göra. Streta på eller lyssna på kroppens signaler? I båda fallen kan det bli både bättre och sämre.

Men planen är fortfarande att gå till jobbet som planerat nästa vecka, trots att jag ska lägga på ytterligare en halvtimme då (vilket ger fyra timmar per dag fyra dagar i veckan). Men sen tänker jag nog ligga på den nivån till den 30 oktober när jag måste gå upp till halvtid. Vill i alla fall hitta ett lugn i att det kommer vara oförändrat ett tag. Ska också vara jättenoga med mina mikropauser och skita fullständigt i att det känns jättepinsamt att gå iväg när alla andra bara fortsätter att jobba. Och så ska jag försöka hitta ett lugnt och fokuserat tempo i mina arbetsuppgifter och hoppas att jag ska komma in i en lunk som är långsiktigt hållbar. Aja… vi får väl se.

 

Utmaningar

Nu har det gått nästan två veckor sen jag kom tillbaka till arbetsträningen efter min fyra veckor långa sommarledighet. Har varit två tuffa och lite omtumlande veckor. Innan jag gick på ”semester” (om man kan kalla det för det när man inte får någon ersättning eller lön) kände jag faktiskt att jag var i något slags balans och under stora delar av semestern hade jag osedvanligt mycket energi – trots att jag var minst lika aktiv som vanligt. Men kombinationen av en väldigt intensiv sista vecka, utan möjlighet till återhämtning innan arbetsträningen satte igång igen, var en riktig utmaning att ta sig igenom.